Text 594, 62 rader
Skriven 2000-05-19 22:09:50 av Goran Andersson (2:204/490.1)
Ärende: Gutasagan
=================
Förrän Gotland varaktigt fick en biskop, kommo till Gotland biskopar, som voro
pilgrimer till det heliga landet Jerusalem och foro hem därifrån. Den tiden
gick vägen österut genom Ryssland och Grekland till Jerusalem. De vigde först
kyrkor och kyrkogårdar, på deras bön, som läto bygga kyrkor. Sedan gutarna hade
omvänt sig till kristendomen, sände de bud till högste biskopen i Linköping, ty
han var dem närmast, så att han med stadgad rätt skulle komma till Gotland för
att lämna hjälp med de villkor, att biskopen skulle komma från Linköping vart
tredje år till Gotland med tolv sina män, som skulle följa honom genom landet
med böndernas hästar, så många och ej flera. Så skall biskopen fara över
Gotland för att viga kyrkor och taga emot sin gengärd: tre måltider och ej mera
vid var kyrkovigning, jämte tre marker; vid altaresvigning en måltid jämte tolv
örar, om altare ensamt skall vigas; men om båda äro ovigda på samma gång,
altare och kyrka, då skola båda vigas för tre måltider och tre penningar. Av
var annan präst skall biskopen, då han kommer, taga gengärd, tre måltider och
ej mera. Av var annan präst, som ej gjorde gengärd det året, skall biskopen
taga lösen, så som det för kyrkorna är stadgat. De som ej gåvo gengärd den
gången, de skola då giva gengärd, då biskopen kommer tillbaka på tredje året.
Och de skola då giva lösen, som förra gången gåvo gengärd. Uppstå tvister, som
biskopen skall avdöma, skola de slutföras i samma treding, ty de män veta mest
om sanningen, som bo där närmast. Blir tvisten icke där slutförd, då skall den
hänskjutas till alle mäns samtal och icke från en treding till en annan. Uppstå
strider eller tvister, som det tillhör biskopen att döma, då skall man här bida
biskopens hitkomst och icke fara över, om ej trångmål nödgar därtill och det är
så stor synd, att prosten ej kan giva avlösning. Då skall man fara över mellan
Valborgsmässan och Allhelgonamässan, men ej därefter under vintertiden till
Valborgsmässan. Böter till biskopen äro på Gotland ej högre än tre marker.

Sedan gutarna hade tagit sig biskop och präster och mottagit full kristendom,
då åtogo de sig också att följa sveakonungen i härfärd med sju snäckor mot
hedniska länder, men ej mot kristna; dock så att konungen skall påbjuda gutarna
ledung efter vintern och giva dem en månads frist före ledungsstämman, men
ledungsstämman skall vara för midsommar och ej senare. Då är det lagligen
påbjudet, men ej annars. Då hava gutarna rätt att fara i ledung, om de vilja,
med sina snäckor och åtta veckors skeppsvist, men ej mera. Om gutarna icke
kunna följa, då skola de lämna fyrtio marker penningar för varja snäcka, men
dock först följande år och ej samma år som ledungen blev påbjuden. Det heter
ledungslame. I den månaden skall under en vecka budkavle gå omkring och ting
utsättas. Om de bliva eniga om att ledungen ska gå ut, då skola de sedan en
halv månad rusta sig till färden, och sedan sju dygn före ledungsstämman skola
ledungsmännen vara färdiga och vänta på vind. Om så händer, att det ej kommer
god vind i en vecka, då skola de ännu bida sju dygn efter ledungsstämman. Men
om god vind ej kommer under den tiden, då kunna de saklöst fara hem, ty de
kunde ej roende fara över havet utan seglande. Kommer påbud om ledung inom
kortare tid än en månad, då skall man ej fara utan saklöst sitta hemma. Är det
så, att konungen ej vill tro, att buden kommo olagligt eller att vinden
hindrade i rätt tid, då skola konungens sändemän, som upptaga skatten på det
ting, som är näst efter Sankt Petersmässan, taga ed av tolv nämndemän, som
konungens sändemän vilja utse, att de sutto hemma med lagligt förfall.
Ingen nämnded skall givas på Gotland utom konungens ed.
Kan så illa hända, att krönt konung blir med något väld bortdriven från sitt
rike, då skola gutarna icke utgiva skatt utan hålla den kvar i tre år. Och dock
skola de vart år sammanskjuta skatten och låta den ligga, men giva ut den då,
när tre år äro förlidna, till den som då råder över Sverige.
Slutet brev med konungens insegel skall sändas om all konungens rätt, och ej
öppet.

(ur en medeltida handskrift i kungliga biblioteket)

//Göran

---
 * Origin: Sunt förnuft = högsta formen av intelligens. (2:204/490.1)