Text 713, 174 rader
Skriven 2001-04-18 20:05:10 av Rickard Olsson (2:205/454.128)
Kommentar till text 707 av Björn Felten (2:203/208)
Ärende: Kosmonautdagen år 2001 till minne av att:
=================================================
BF>>> Flaggor som fladdrar i vinden på månen.
RO>> Ståltråd.
BF> Nja. Det är alltså en ståltråd (e.dyl.) som får flaggan
BF> att stå rakt ut. Och vissa av flaggans rörelser kan
BF> naturligtvis härledas till astronautens viftande fram och
BF> tillbaka när han försökte stoppa ner flaggpinnen i hållaren.
BF> Men utöver det, så förekommer det faktiskt väldigt
BF> naturtrogna "vindflaxningar". Kolla själv nästa gång du ser
BF> sådana bilder.
Nu har jag kollat både stillbilder och videosnuttar och i inget fall rör sig
flaggan om inte en astronaut står och rycker i pinnen. Dessutom virvlar det
inte omkring nåt damm, vare sig flaggan verkar vaja i vinden eller inte. Om de
nu stod på jorden, inomhus, på en väl upplyst scen, som de här
konspirationsteoretikerna hävdar - var kom då den här påstådda vinden ifrån?
Kanske värmen från strålkastarna tvingade dem att ha stora fläktar? :-)
BF>>> Baksidor av solbelysta föremål, som ändå
BF>>> saknar den totala kontrast, som man kan förvänta sig, och
BF>>> alltså på något märkligt vis är upplysta.
RO>> Återsken från månytan.
BF> Månytan ger inte tillnärmelsevis så starkt återsken, att
BF> det kan förklara de detaljrika baksidor man ser på mängder av
BF> bilder. Särskilt inte när de förmodas ligga i skugga... :)
Även det här har jag kollat upp och jag glömde en annan stark ljuskälla.
Jorden, sedd från månen, ger över 60 ggr mer ljus än fullmånen ger här på
jorden. Men, vilket ett par enkla experiment som du själv kan upprepa bevisar,
så är det stor skillnad om man får med återskenet från ytan. Vad du menar med
skuggkommentaren nu sist vet jag inte riktigt, men på de bilder som
konspirationisterna brukar dra fram finns det starkt solbelyst månyta alldeles
intill de förment förmörkade astronauterna eller objekten. Se ett par exempel
på http://users.erols.com/igoddard/moon01.htm där de även har ett par enkla
experiment.
BF> Så lustigt. Under 5 miljarder år har det bara bildats ett
BF> par mm damm på månens yta?
Det skiljer ju sig beroende på var på månytan man råkar befinna sig, men ja
(här tänkte jag dra en parallell med Mars yta, men det slog mig att du nog tror
att Viking sattes ner i Nevada). Innan månlandningen fanns det farhågor om att
hela landaren skulle begravas i månstoftet. Dessutom var inte raketstrålen
särskilt kraftig mot slutet - landaren hade ju redan bromsats ner långt
tidigare.
RO>> respektive utan luft fanns det inget som kunde
RO>> virvla dammet runt och upp på fötterna.
BF> Nu förstår jag inte riktigt vilka naturlagar du lutar dig
BF> emot, men i min fysiska sinnevärld krävs det ingen luft för
BF> att virvla upp damm.
Nu blev det spännande. Om du inte har luft, exakt vad ska dammet virvlas upp
av? Och hur ska det ta sig upp och ovanpå fötterna om inte luftvirvlarna för
det dit?
RO>> Det åkte ut från landaren och ner igen, tämligen
RO>> odramatiskt.
BF> Och den gyllene folien runt fötterna glänser, fullständigt
BF> obesudlad av ett endaste litet månstoft. I Hasselbladarens
BF> obarmhärtiga detaljrikedom borde man väl ändå kunna se
BF> åtminstone lite smuts där?
Man borde nog ha sett MER smuts om allting hade tagit plats i en sandfylld
studio där folk springer omkring i en milt flaggviftande bris hela tiden...
BF> Men det rör ju sig ändå om sju ton (ett med månens
BF> gravitation), som skall upp. Jämför med de gamla raketbilder
BF> där man skickar upp bara några kilo skrot i luften.
Tja, du får ju gärna jämföra äpplen med mammutar, men jag har lite svårt att
förstå vitsen med det?
BF> Och vad gäller avsaknaden av luft, så hade man naturligtvis med sig
BF> tillräckligt med luft för att raketen skulle kunna fungera.
Här förstår jag inte ens vad du menar? Tror du att de hade stora lufttankar som
sprutade ut luft runt raketmotorns dysa eller att de eldade med ved i motorn?
Raketblandningen de använde (det här har jag kollat upp idag) bestod av två
högreaktiva ämnen som ger mycket liten synlig effekt, särskilt i vacuum. Det är
för övrigt ungefär samma blandning som de använder för att fejka rymdskyttelns
styrraketer.
BF> solfläcksmaximum år 1969. Att under de förhållanden, som då
BF> rådde, passera de van Allenbälten, som ligger mellan jorden
BF> och månen, med endast någon millimeter metall som skydd, är
BF> nog inget, som någon vetenskapman skulle våga sig på.
Tja, omkring två rem fick de i sig. Det är inte så farligt, särskilt som den
stråldosen kom under en och en halv timmes exponering. Den ligger ungefär 10
ggr unger de gränsvärden som finns idag för reaktorarbetare.
Mer detaljer finns på http://www.badastronomy.com/bad/tv/foxapollo.html
BF> Detaljer om detta är ju, som man kan förstå, inte lätt att
BF> få fram. Men vi kan väl börja med att påpeka, att det var
BF> fråga om en provflygning. Varför beordrar man en "Nationens
BF> Hjälte", näst intill pensionerad, att provflyga ett plan, när
BF> man förmodligen har hundratals andra testpiloter att tillgå?
Det där har jag också kollat upp under dagen. Vi hade fel båda två. :-)
http://www.spacetoday.org/Questions/FirstMannedMission.html
Hero's end.
Seven years after his historic 1961 flight, Yuri Gagarin and co-pilot Vladimir
Seryogin were training for the spaceflight called Soyuz 3. They had just taken
off from a ground field in a MiG-15 training airplane on March 27, 1968, when
they were killed in a crash.
agarin, 34 years old when he died, (Pensionsfärdig? :-) was training for a
second space flight to include the first docking of two orbiting capsules.
Seryogin was a senior test pilot and decorated military hero who had flown more
than 200 aircraft combat missions during World War II. Vladimir Shatalov, now
head of cosmonaut training, replaced Gagarin on the future docking flight,
eventually piloting Soyuz 4 in 1969.
Ggarin and Seryogin may have received a bad weather forecast for their March 27
flight. The wind was extra gusty as they flew their MiG-15 at high speed
between two cloud layers at relatively low altitude. The MiG-15 was fitted with
two extra fuel tanks which may have made it less stable. There may have been
nearly a head-on collision. Marks on a pressure gauge showed the cockpit had
depressurized before the MiG-15 hit the ground.
Dangerous Proximity.
Apparently, a minute after Gagarin and Seryogin took off in their MiG-15, a
pair of faster MiG-21 jets took to the air, overtaking the smaller plane. They
were followed a minute later by a second MiG-15 whose pilot didn't see the
MiG-15 carrying Gagarin and Seryogin. The two planes were brought "in dangerous
proximity to each other" less than 1,640 feet apart, according to a team of
investigators in 1987.
Callsign 625.
The radio callsign of Gagarin's plane was 625. "One can conclude that 625 got
on the tail of 614 and was following it," the Soviet newspaper Pravda said.
"Finding itself in the trailing vortex of the aircraft in front, the plane
piloted by Gagarin and Seryogin got into a spin." The crew tried to stabilize
the plane but didn't have enough time to avoid the crash. The clouds probably
prevented the pilot from seeing the horizon. His maneuver to prevent dive and
spin while leveling off -- the downward deflection of the aileron on a dropping
wing to prevent the aircraft from going into a spin -- led to wing stall and
spin. The entire accident happened in a brief moment. Gagarin and Seryogin did
what they could to level off in bad weather but low altitude and lack of time
didn't allow them to prevent the crash, Moscow's Novosti Press Agency commented
in 1989.
A computer simulation of the crash by an official review commission re-enacted
the last stage of flight. The commission concluded, "The plane went into a spin
characterized by maximal energy loss. Subsequently it recovered from the spin
after which the aircraft ploughed into the ground." Either Gagarin's MiG-15
fell into the vortex wake of another aircraft or else it banked sharply to
avoid hitting another plane or an instrument probe, the computer simulation
showed.
ntoxication rumors.
fficial silence clouded the circumstances of Gagarin's death for two decades.
Rumors had included one in which the pilots were said to be intoxicated at the
time of the crash. A 1987 investigation uncovered air safety violations in the
1968 exercise, but, in 1989, Novosti said, "The commission's findings
unequivocally showed that careless flying or lack of discipline on the part of
the crew, as well as a ground-control negligent attitude or someone's malicious
intent, were ruled out as possible causes for the disaster." "The crew's
actions aimed at regaining level flight were correct in the highest degree,"
the investigation report noted. "The pilots retained their capacity for work to
the end of the flight, skillfully and efficiently piloting the aircraft."
---
* Origin: Conned Apes (2:205/454.128)
|